Outslitligt vanemönster

Efter över två år som ”pensionär” kan jag fortfarande någon gång i veckan fundera mer än en gång över faktum att jag inte skall ”går till jobbet mera”. Mer än fyrtiofem år av arbete sätter sina spår som ett outslitligt vanemönster. Det är en märklig känsla. Men ibland kan det kännas som att gå till ett jobb skulle vara längtansfullt. Den känslan flyr dock bort relativt fort. Så med ens är jag tillbaka i en verkliga verkligheten.

Scroll to top