Whycards and Appelsines

Regnbågspolitisk bokstavskänsla

Villy Hansen — Fri, 23 Mar 2012 07:22:42 +0000

Idag blev jag som ett c när jag tyckte att det var synd om landsbygden. Är Vindeln landsbygd? Jag blev även lite s när jag tyckte ”min” banks VD fått något för mycket betalt. Är Nordea något att ha? Härom dagen var jag litev för att mitt hjärta klappade särskilt för dem som aldrig fått nytta av kapitalbindningen i samhället. Skall man kunna vinna tio miljoner på TV? Vi bor nästen mitt i Umeå och vet att E4:an ger pallplats i SM för giftiga utsläpp, då är jag riktigt mp inombords.. Vad gör jag åt det? Vad är det man skall vara föra att bli en aning kd? Ursäkta kd, men är jag då en politiska analfabet? En sak är då säkert vissa bokstäver skall man aldrig vara.

Missa inte livets slot-tider

Villy Hansen — Wed, 08 Feb 2012 07:15:53 +0000

Livet har slot-tider precis som flyget. Ni vet de där tilldelade tiderna för flygets start- och landningar. Missas de brukar man få sväva runt en kvart eller så innan man får starta eller landa. Fast i livet kan det ta betydligt längre tid. Kanske flera år eller så. Dock har jag förstått att SAS har gräddfil och att t.ex. Norwegian och andra mindre bolag fått lite sämre tilldelning. Livets slot-tider får väl inte ha samma diskriminering.

Livets slot-tider känner man inte till i förväg utan de måste man passa på. Carpe Diem kallas det på annat håll. Var uppmärksam på livets slot-tider!

Tack, nu är jag frisk.

Villy Hansen — Thu, 29 Dec 2011 12:37:23 +0000

Han stegade in genom entrédörren till väntrummet som var gemensamt med vaktens inpassering och gick fram till en glaslucka och knackade på. En kvinna uppenbarade sig, hon drog ifrån glasluckan och frågade.

- Vad får det lov att vara?

Jag behöver en upplivning, eftersom de där galningarna höll på att ha ihjäl mig.

- Kom in!

Ulf gick in genom dörren. Inne i mottagningsrummet sträckte sköterskan fram handen till honom.

- Hej, jag heter Lina. Du ser inte döende ut. Vad har hänt? Men först måsta jag få namn och nummer av dig.

- Ursäkta Lina att jag är snabb i repliken men min katolska bakgrund säger mig att det inte blir något nummer. Förlåt mig machoskämtet.

- Det gör inget. Men berätta vad som hänt.

- En obalanserad kollega, eller rättare sagt, ful typ med dåligt bordsskick har visst inte lärt sig att man sticker gaffeln i maten och inte i låret på mig.

- Kan du ta av dig på låret får jag se.

Ulf drog av sig byxorna med ett blodigt byxben. Sköterskan undersökte skadan, tvättade bort allt blod och lät det torka.

- Jag tycker att detta ser bra ut. Det har redan klistrat ihop sig. Jag skall bara tejpa ordentligt. Det blir nog rött och ömt ett par dagar. Du skall få en dos starkt antibiotika så behöver det nog inte göras något mera.

- Tack skall du ha, nu är jag friskt.

Hon utstrålade sympati och medmänskligt intresse. Hur kunde hon vara så här trevlig när hon arbetar med folk som begått brott och dessutom får säker fått utstå en del, tänkte Ulf.

Gratis logi

Villy Hansen — Tue, 20 Dec 2011 21:09:45 +0000

- Ett ögonblick, sade kyparen och gick ut i köket.

Han kom tillbaka efter en stund med ett glas whiskey. Därefter vände han stolen rätt och satte sig igen, något tillbakalutad.

- Bli inte förvånad mina herrar men jag har också varit bortrest ett antal år om man säger så. Närmare bestämt har jag vistats på en hotellanläggning där mat och husrum var helt gratis men i gengäld fick jag inte dra därifrån. Efter detta blev jag befordrad till en annan anläggning med lite lägra skyddsklass, sa dom.

- Har ni mina herrar hört talats om Sörbyns gästgiveri, frågade kyparen och skrattade stort.

- Jaha, jag förstod att du varit den branschen, replikerade Ulf snabbt.

Kyparen stelnade till och blev helt allvarlig.

- Det var bara det att du faktiskt liknade en av de där andra gästerna där när jag kom dig för ett par år sedan. Men det är klart att jag naturligtvis kan ha tagit fel. Alla kan vi ha våra dubbelgångare.

Ingen bra start på dagen

Villy Hansen — Tue, 06 Dec 2011 14:36:49 +0000

På fredagen kom Kvällsposten ut tidigt. Redan klockan halv elva stod ekonomichefen på Gula Blomman utanför tidningskiosken och läste på löpsedeln. Bedrägeri i Gula Blomman! Girigheten dödar hundratals när insamlade medel förskingras. Han köpte Kvällsposten, tog den under armen och gick tillbaka till kontoret och smög in på sitt rum i hopp om att ingen skulle se honom. Hans hjärta dunkade och svetten bröt ut i pappan. Med tidningen liggande framför honom på skrivbordet föll några droppande ner på ingressen i artikeln. Hans varma blöta svett bredde ut sig på tidningen och fukten mörklade en infälld bild på ett barn med uppsvälld buk. Han läste.

En polisanmälan harlämnats in mot två av Gula Blommans högsta befattningshavare. Efter ett anonymt avslöjande har en intern utredning gjort som visat att det på olika sätt under en följd av år försvunnit minsta tjugo miljoner. På uppdrag från vissa kretsar närstående regeringen fick den nytillträdde direktören Ulf Hage i uppdrag att rensa upp.

Enligt interna anonyma källor vi talat med inom Gula Blomman tror man att detta pågått under en mycket lång tid och att det skulle vara en del av kulturen. Gula Blomman är hierarkiskt uppbyggt och avstånden mellan direktion och övriga anställda har varit långt.

Berättelsens framläggning styr läsaren

Villy Hansen — Tue, 22 Nov 2011 15:08:22 +0000

Hur någonting läggs fram rent layoutmässigt är en av författarens möjligheter till påverkan av hur läsaren skall uppfatta den skrivna berättelsen. Snart skall jag ta mig an min kandidatroman för att göra det lättare för läsaren. Det jag har att arbeta med är t.ex. kapitelindelningar, rubriker, titlar, styckesindelningar, små asterisker och siffor. Även scenväxlingar och berättarperspektivet styr så att läsaren uppfattar berättelsen på ett visst sätt. Man kan t.ex. lägga in ett par asterisker mellan två stycken om man vill att läsaren riktigt skall förstå att lång tid har förslutit.

De berättande markörerna som anger tid, plats/miljö, handling och karaktärer kan urskiljas och förstärkas med exempelvis ett nytt stycke. I det följande har jag använt mig av två verktyg. Nytt stycke efter att berättaren återgivit Ulfs inre tankar, därefter händer något och tiden går. Sedan fortsätter berättelsen med en analeps (tillbakablick) med rubriken ”Gula Blomman”. På detta sätt blir det lättare att följa med i berättelsen.

Ibland tänkte han att han skulle kunna vara den perfekte brottslingen som ingen kunde avslöja, om han nu skulle ställa till med något olägligt. Så varför sökte denna man honom. Ulf kom även att tänka på en text han en gång såg på en T-shirt hos en kompis på hans femtioårsfest, ”Den som har flest prylar när han dör vinner”.

Telefonen ringde igen. Samma signal, samma röst, samma person.

- Du Ulf Hage, jag har skickat ett mail till din privata box. Ta en titt på detta och ring mig direkt.

- Min privata mailbox. Hur har du fått adressen till den, frågade Ulf?

- Säg vad jag inte vet. Läs nu detta och ring mig direkt efteråt.

För ovanlighetens skull lämnade han sin frukost, halväten och for direkt till kontoret. Där vittade han sin jobbmail och även den privata boxen. Nu såg han vad Jenkins hade på gång.

Gula Blomman

Mindre än ett år tidigare hade Ulf rekryterats till Röda Blomman. Det gick i stort sett till på samma sätt som när han tidigare hade rekryterats till de stora privata företagen. Han fick ett diskret telefonsamtal och ett förslag på att träffas på rekryteringsföretagets kontor. Nyfiken som han var accepterade han att gå till mötet. Det var riktigt spännande, tyckte han i alla fall. Men det är klart, inte hade han tänkt kröna sin karriär som direktör i en välgörenhetsorganisation.

Lite för mer eller mindre

Villy Hansen — Tue, 20 Sep 2011 17:13:12 +0000

Milver var mera övertygad om sin förträfflighet än andra var. I detta gap levde han sitt dagliga liv skyddad från att se saker och ting som andra såg dem. Det var inte utan att andra också var lite avundsjuka på honom. Ingen hade heller lyckats tala om för honom hur det egentligen låg till eller så vill de inte förstöra hans världsbild. Rund omkring honom trängdes vänner och ytligt bekanta som i sin tur nog ansåg att de var lite förmer än Milver. Kanske var det ändå så att Milver var lite mer än andra. …….

Planering för C-uppsats (kandidatuppsats)

Villy Hansen — Sun, 11 Sep 2011 18:57:25 +0000

Om fem dagar skall jag leverera ett PM för den litteraturvetenskapliga uppsats jag tänker skriva. Eftersom själva berättande ligger mig hett om hjärtat blir det något inom narratologi. Narratologi är berättandets konst. Men det återstår många timmars arbete innan utgångsläget är klart. Jag måsta ha frågeställningar med frågor som kan besvaras och avgränsningar för arbetet så det inte flyter ut. Några har sagt att man inom humaniora inte kan ställa hypoteser utan det blir på sin höjd antaganden. Men vad skulle den stora skillnaden vara? Semantisk möjligen. Dessutom vill jag att uppsatsen skall vara intressant att läsa, inte bara för mig själv utan för andra. Till detta kommer att jag har som mål att uppsatsens ämna även skall stödja mitt eget arbete men romanuppgiften. Inte nog med det, jag måste även ha undersökt vad andra skrivit. Det är mycket nu.

Inte rädd för att skriva

Villy Hansen — Wed, 31 Aug 2011 06:06:52 +0000

Man kan bli rädd för att skriva något skönlitterärt. Det känns lite som att vika ut sig själv. Skulle man däremot skriva i jagform är det riktigt svårt att få distans till texten. Lättare är det att skriva en saklig prosatext av typen ett PM. Man och man. Inte ens om detta skrev jag, jag. Men jag kan bli bättre, betydligt bättre. Redan i nästa vecka måste jag vara bra på det. Då börjar kursen på Luleå Tekniska Universitet i kreativt skrivande. Det är en C-kurs med en uppsats i litteraturvetenskap, ett eget verk och ett antal lektioner. Detta är min tredje betygsnivå. Jag har redan klarat av A och B. I januari 2012 skall jag försvara min s.k. kandidatuppsats. På detta sätt lär jag mig hantverket att skriva gestaltande. Därefter är det bara själva konsten kvar att klara. Skrivandet innehåller tre ingredienser, hantverket, fantasin och disciplinen, säger Elisabeth Gorge.

Jag heter Villroy, Villroy med enkelt V

Villy Hansen — Thu, 11 Aug 2011 06:25:37 +0000

Villroy funderade om han skulle skriva om sig själv och sin historia. Detta slog han ur hågen ganska snabbt. Han hade haft det för bra, tänkte han. Som barn fattades ingenting, han blev inte slagen, inte mobbad i skolan och mor och far missbrukade inte starka drycker. Men han ville egentligen så gärna skriva en roman med titeln, Jag heter Villroy, Villroy med enkelt V. En gång hade han dock fört ett samtal med an granne om just detta. Grannen ansåg att alla människor har en intressant historia att berätta. Detta hade Villroys hjärna varit sysselsatt med en längre tid. Nu grävde han i sin historia och försökte hitta läsvärda ting, historier att berätta, miljöer att beskriva och människor att gestalta.