Whycards and Appelsines

Livet har slot-tider precis som flyget. Ni vet de där tilldelade tiderna för flygets start- och landningar. Missas de brukar man få sväva runt en kvart eller så innan man får starta eller landa. Fast i livet kan det ta betydligt längre tid. Kanske flera år eller så. Dock har jag förstått att SAS har gräddfil och att t.ex. Norwegian och andra mindre bolag fått lite sämre tilldelning. Livets slot-tider får väl inte ha samma diskriminering.

Livets slot-tider känner man inte till i förväg utan de måste man passa på. Carpe Diem kallas det på annat håll. Var uppmärksam på livets slot-tider!

- Ett ögonblick, sade kyparen och gick ut i köket.

Han kom tillbaka efter en stund med ett glas whiskey. Därefter vände han stolen rätt och satte sig igen, något tillbakalutad.

- Bli inte förvånad mina herrar men jag har också varit bortrest ett antal år om man säger så. Närmare bestämt har jag vistats på en hotellanläggning där mat och husrum var helt gratis men i gengäld fick jag inte dra därifrån. Efter detta blev jag befordrad till en annan anläggning med lite lägra skyddsklass, sa dom.

- Har ni mina herrar hört talats om Sörbyns gästgiveri, frågade kyparen och skrattade stort.

- Jaha, jag förstod att du varit den branschen, replikerade Ulf snabbt.

Kyparen stelnade till och blev helt allvarlig.

- Det var bara det att du faktiskt liknade en av de där andra gästerna där när jag kom dig för ett par år sedan. Men det är klart att jag naturligtvis kan ha tagit fel. Alla kan vi ha våra dubbelgångare.

Hur någonting läggs fram rent layoutmässigt är en av författarens möjligheter till påverkan av hur läsaren skall uppfatta den skrivna berättelsen. Snart skall jag ta mig an min kandidatroman för att göra det lättare för läsaren. Det jag har att arbeta med är t.ex. kapitelindelningar, rubriker, titlar, styckesindelningar, små asterisker och siffor. Även scenväxlingar och berättarperspektivet styr så att läsaren uppfattar berättelsen på ett visst sätt. Man kan t.ex. lägga in ett par asterisker mellan två stycken om man vill att läsaren riktigt skall förstå att lång tid har förslutit.

De berättande markörerna som anger tid, plats/miljö, handling och karaktärer kan urskiljas och förstärkas med exempelvis ett nytt stycke.  I det följande har jag använt mig av två verktyg. Nytt stycke efter att berättaren återgivit Ulfs inre tankar, därefter händer något och tiden går. Sedan fortsätter berättelsen med en analeps (tillbakablick) med rubriken ”Gula Blomman”. På detta sätt blir det lättare att följa med i berättelsen.

Ibland tänkte han att han skulle kunna vara den perfekte brottslingen som ingen kunde avslöja, om han nu skulle ställa till med något olägligt. Så varför sökte denna man honom. Ulf kom även att tänka på en text han en gång såg på en T-shirt hos en kompis på hans femtioårsfest, ”Den som har flest prylar när han dör vinner”.

Telefonen ringde igen. Samma signal, samma röst, samma person.

- Du Ulf Hage, jag har skickat ett mail till din privata box. Ta en titt på detta och ring mig direkt.

- Min privata mailbox. Hur har du fått adressen till den, frågade Ulf?

- Säg vad jag inte vet. Läs nu detta och ring mig direkt efteråt.

För ovanlighetens skull lämnade han sin frukost, halväten och for direkt till kontoret. Där vittade han sin jobbmail och även den privata boxen. Nu såg han vad Jenkins hade på gång.

Gula Blomman

Mindre än ett år tidigare hade Ulf rekryterats till Röda Blomman. Det gick i stort sett till på samma sätt som när han tidigare hade rekryterats till de stora privata företagen. Han fick ett diskret telefonsamtal och ett förslag på att träffas på rekryteringsföretagets kontor. Nyfiken som han var accepterade han att gå till mötet. Det var riktigt spännande, tyckte han i alla fall. Men det är klart, inte hade han tänkt kröna sin karriär som direktör i en välgörenhetsorganisation.

Om fem dagar skall jag leverera ett PM för den litteraturvetenskapliga uppsats jag tänker skriva. Eftersom själva berättande ligger mig hett om hjärtat blir det något inom narratologi. Narratologi är berättandets konst. Men det återstår många timmars arbete innan utgångsläget är klart. Jag måsta ha frågeställningar med frågor som kan besvaras och avgränsningar för arbetet så det inte flyter ut. Några har sagt att man inom humaniora inte kan ställa hypoteser utan det blir på sin höjd antaganden. Men vad skulle den stora skillnaden vara? Semantisk möjligen. Dessutom vill jag att uppsatsen  skall vara intressant att läsa, inte bara för mig själv utan för andra. Till detta kommer att jag har som mål att uppsatsens ämna även skall stödja mitt eget arbete men romanuppgiften. Inte nog med det, jag måste även ha undersökt vad andra skrivit. Det är mycket nu.

Villroy funderade om han skulle skriva om sig själv och sin historia. Detta slog han ur hågen ganska snabbt. Han hade haft det för bra, tänkte han. Som barn fattades ingenting, han blev inte slagen, inte mobbad i skolan och mor och far missbrukade inte starka drycker. Men han ville egentligen så gärna skriva en roman med titeln, Jag heter Villroy, Villroy  med enkelt V. En gång hade han dock fört ett samtal med an granne om just detta. Grannen ansåg att alla människor har en intressant historia att berätta. Detta hade Villroys hjärna varit sysselsatt med en längre tid. Nu grävde han i sin historia och försökte hitta läsvärda ting, historier att berätta, miljöer att beskriva och människor att gestalta.